Om jag någon gång ser en leende joggare ska jag överväga saken.

tisdag 12 januari 2010

Att oroa sig!

Jag är en människa som oroar sig alltför mycket.
Gärna över sånt som jag inte kan göra nåt åt. Smått som stort.

Oroar mig för barnen, att dom inte ska må bra, att dom är för mycket på dagis, att dom kanske inte har kompisar (fast jag vet att dom har det), oroar mig för pengar, att jag inte ska få jobba tillräckligt mycket. Blää är det konstigt att man mår illa och har ont i magen?

Vad ska man göra för att sluta oroa sig? Några tips?

Inga kommentarer: