How I suck!

Min plan var att börja med att alla som känner mig vet hur dålig jag är på förändringar, när saker inte blir som jag planerat. Men jag insåg för en liten stund sedan att INGEN känner mig tydligen så väl. Eller? Är det nån förstår hur jag känner mig?

I vilket fall som helst suger jag på förändringar. Har jag planerat något så vill jag gärna att det ska bli så. Annars rasar hela Mimmi-världen! Speciellt illa är det om det är något jag sett framemot länge och som jag redan har en bild av hur det kommer se ut i huvudet.

I över ett halvår har jag i min bubbla, vet inte om det är i pokemon-bubblan eller twilight-bubblan, men i alla fall så har jag i min bubbla sett mig och Jessica se New moon tillsammans första gången. Och nu kanske det inte blir så. Tror som sagt inte att någon kan i sin vildaste fantasi förstå hur besviken och bortglömd jag känner mig.

Det här handlar inte om själva filmen utan mer om upplevelsen av att göra detta tillsammans med någon som längtat lika mycket som jag efter denna filmen. Har då Jessica sett filmen innan så är det inte alls samma sak. För då är allt förstört!

Förväntar inte mig att någon ska förstå detta...jag förstår knappt det själv. Men sluta gråta kan jag inte...

Även om ingen annan känner mig så känner jag mig själv i alla fall, alltid nåt! Så jag vet att denna enorma besvikelse faktiskt kommer att avta om ett tag, några dagar eller så. Men just nu känns det bara som skitfilmen inte spelar någon roll...allt jag längtat så efter känns så långt borta....filmhelvete!

Dagens insikt är i alla fall att: Ingen känner mig tillräckligt väl. Rätt tragiskt....jag är 27 år och ingen känner mig och ingen förstår sig på mig!

I SUCK!